Idag efter jobbet hade jag tänkt ut och springa, men det kändes så jävla tråkigt!
Jag bestämde mig istället för att gå på Indoor Walking och ett CxWorx pass, nog var det väl lite kul men.. Jag gillar inte den sega känslan i IW, det går ju inte lätt, känns som att du trampar i lera eller att du har massa tuggummi under skorna.. Nää, då är nog springa ute roligare faktiskt :)
Efter träningen blev det snabbt hem, duscha, äta och så iväg till Krokodil - min kära mor sa att det var en konsert där som hette "Livet går vidare" mina mostrar skulle också dit.
Jag kände direkt att detta ville jag gå och se.
Ångrar mig inte en sekund..
En konsert/föreställning som handlar om tiden när Ola förlorade sin dotter i en skoterolycka. Sånger om tiden med henne, tiden utan henne och bearbetningen av känslorna för att överleva vardagen.
Tårarna rann och idag är jag så otroligt tacksam och lycklig att mina föräldrar aldrig har behövt gå igenom någonting liknande. Jag kan egentligen inte säga varför jag grät så mycket, tror det var en blandning av tacksamhet och förundran - hur fan kan en människa gå igenom någonting så tragiskt och sedan stå på scen och sjunga om det utan att bryta ihop.. Beundrar honom verkligen..
